Mitt första SM seglade jag som gast med Gunnar Dahlgren i Neptunkryssare i ”Neppe S163.” i Härnösand. Jag var nyss fyllda 15 år och var stolt gast åt Gunnar (26) då hans tidigare gast och kompis börjat ägna sig åt sitt motorcykelintresse. Segling till Härnösand och övernattning i båthamnen vid Kanaludden, tillsammans med några fler Suss Neppare.
Under kvällens taktiksnack får vi se en något över förfriskad äldre man i en ruffad motorbåt ha vissa besvär med balansen där han stod vid relingen. Bäst att hålla lite koll på honom gick snacket i båtarna.
Snart hördes ett plask och motorbåten gungade utan att den äldre mannen syntes till. Vi rusade dit och fick se att han låg i vattnet oförmögen att ta sig upp.
Några klev ombord och fick tag i hans en arm och sa åt honom att räcka upp den andra för att få grepp om den. Han hostade något så en av oss lade sig på magen över relingen för att greppa hans arm men fick tag i en tom kavaj arm. Han hade bara en arm så när han skulle ”lätta på trycket” hade han inget att hålla sig fast i båten med. Med förenade krafter fick vi ombord honom med förmaningen att måste du pinka så gör det i kölsvinet.
Alla tävlande båtar var förtöjda vi en ”timmerlänga” som var utlagd vid gamla ”Lantmanna” magasinet norr om broarna. SM seglades på fritt vatten utanför Härnöklubb. Vad jag kommer ihåg så var det friska sydostliga vindar med rejäla vågor. På länsarna skulle man stå på fördäck med ryggen mot förstaget och hålla fram masten. Spirad fock och genua var det på den tiden innan spinnackern hade blivit godkänd.
Det var vissa svårigheter att hålla sig kvar på fördäck. Jag minns att jag tappade fotfästet i en vågdal och blev sittande gränsle över förpiken med näsan i genuan. Som 15 åring redde man ut den situationen. Mellan seglingarna kunde man söka lä vidkajen nedanför lotsstugan på Härnön så man kunde pumpa och få i sig en macka.
Sista dagen var lättare väder då vi fick en 4 placering. 159 CiCac R Pettersson från Gävle vann med Abbi 121 med Sven-Erik Lindberg Härnösand som 2:a. Abbi var den ända som hade bomulls segel då dacron segel blev tillåtet några år tidigare. Dom första generation dacron segel var för tunna i den friska vinden. Cicac var den ende som hade köpt en ny omgång och dom var överlägsen i hårdvinds racen.
Min första kontakt med ”segellegenden” Harry Bertze från Uppsala var en kväll då en kvällsflanör kom till båthamnen och berättade att han kvällen före ”väckt” en man som låg och sov i gräset vid magasinet. Han hade berättat att han seglade SM här och hade vunnit SM flera gånger tidigare. Kan det vara möjligt frågade han? Kom inte ihåg hur jag svarade på frågan utan att ondgöra segelsporten.
Efter SM var planen att vi skulle segla över till Wasa Finland som hade en regatta helgen efter. Olle Rydman, Ö-vik 182 Jehu skulle också dit. Dag, min bror som gjorde Lumpen på KA5 Härnösand hade redan ensam seglat över till Wasa med sin två mastade segelkanot på sin skördepermis som det hette då. Det var meningen att vi skulle träffas där.
Vi seglade via Ulvön där provianterade och gav oss i väg vid 12-tden vilket inte var så genomtänkt då vi räknade med 12 tim. gång till Wasas yttre skärgård sen är 25 sjömil till Wasa. Vi skulle komma till yttre skärgården vid 24 tiden på natten. Då finska skärgården är så låg så var det svårt at se alla skär i sommarnatten och vi hade en fin nordväst i aktern. Vid 24 tiden kunde vi skönja dom yttre skären mot en mörk himmel. Den fyr som vi navigerade mot låg en sjömil söder om farleden som vi skulle gå. Gunnar stod i ruffluckan med sjökortet och spanade på skären, svårt att se när flera skär ser ut som ett på avstånd. Vi hade nästan passerat en grundprick på fel sida då vi upptäckte den mot den ljusare västra natthimlen. Några snabba kurs-ändringar kunde vi komma rätt i farleden. Efter vi passerat dom yttre skären kunde vi andas ut men då hade vi 25 nm in till Wasa. Vi kom till Wasa Segelförening Båthamn vid 06-tiden på morgonen. Dags båt låg förtöjd vid bryggan. Neppe 163
”Ett gott öga till en av de finska damerna.”
Efter några timmars sömn kunde vi bekanta oss med övriga seglare som skulle deltaga i regattan. Det visade sig att vi var bara två Neppare i klassen med Olle Rydman Ö-vik som kommit före oss.
Olles gast hade åkt till Ö-vik med färjan då han hade slut på semestern. Efter funderande om vi skulle vara med och tävla då vi inte bildade klass blev beslutet att vi skulle ta det lugnt över helgen på båtklubben.
Olle tyckte att det var bra förslag då han hade ett ”gott öga” till en av dom finska damerna på klubben. Det blev två trevliga dagar och” kvällar” på Klubbhuset för Gunnar och Dag, och jag fick prova på ”äkta finsk bastu” med några glada finnar som visade hur man använder ”björkriset ”i en bastu.
Det blev bestämt att vi skulle segla hemåt efter regattamiddagen söndag kväll. Då Olle inte hade någon gast så bestämde vi att vi skulle gå tillsammans med avgång kl.23.00. Kl.24 kom Olle ner till båten mycket glad i hågen och klev ombord med vissa besvär.
Jag fick hjälpa honom att ta upp ankare så han kunde komma ut bryggan. Ankaret ett 12 kg stockankare var” ihopfällt” när jag fick upp det. Det hade blåst från ”rätt håll” under helgen så ingen skada skedd. Vi fick gå för motor då det inte blåste något. Vi knöt ihop båtarna Gunnar först sen Dag och Olle sist då vi inte trodde att han skulle vara vaken så länge. Efter någon timme såg vi att Olles rödrutiga keps hade halvt försvunnit bakom ruffen. Han vaknade då bensinen var slut. När vi passerat dom yttre skären kunde vi börja segla.
Efter några timmar så somnade Olle igen så jag fick hoppa över och segla hans båt så han kunde sova ett tag. Mitt på Bottenhavet då Olle vaknat och vi såg den svenska kusten tog Olle kurs mot Ö-vik vi vinkade av honom med kurs mot Härnösand.
Dag kom en dag för sent till KA5 efter permisen men det fans ett befäl som var seglare så det blev utan bestraffning.
Efter en SM vecka i Härnösand och en tur och retur över Bottenhavet till Wasa med en Neptun kryssare kändes det som man fått varit med om något ”utöver” för mina 15 år.
Hans ”Manne” Ekholm