En annorlunda kappsegling, av Erik Fromell
Året är 1970, vi hade avlutat seglingarna med Ok Jollen. Min bror Anders, Åke Eriksson och jag ville utveckla oss vidare och komma ifrån den fysiska hängningen och att nästan jämt behöva vara blöt som man blev i OK jollen.
Det hade kommit en ny seglingsklass i OS, en tre mans kölbåt som hette Soling, som vi provade på 1969. Björn Eklunds pappa Bengt hade kontakt med en Solingsbyggare i Finland, så senare den hösten åkte Anders, Bengt, Håkan Frimansson och jag för att besöka tillverkningen av båtarna i Åbo. Hemresan började lugnt men när vi passerade Åland började det blåsa rejält med enorma vågor, så det vara bara för oss att hålla oss kvar i hytten. Väl i hamn började bilkörningen hem till Sundsvall. Stormen hade lämnat sina spår med nedblåsta träd och vägen bestod bara av två hjulspår, men hem kom vi om än bara i en fart av 40km/h.
Vi beställde 2 st Solingar, dessa hämtades med lastbil av Bengt som trailade båtarna via Haparanda och hem. Det blev mycket träning, segling och lastande för regattor söderut. Vi jobbade för att få en kran till varvet i Ortviken som skulle underlätta upp och nedtagningen av båtarna, dåvarande SuSS ordförande Carl-Axel Greiffe lyckades få kommunen att släppa till medel för att göra detta möjligt, det är den kranen som står där än idag. Vårt första SM seglades i Gottskär söder om Göteborg, trots mycket hård vind och grov sjö seglade vi in på en tredje plats och blev sen uttagna till EM i Travemünde, placering okänd.
Under många år seglades en distanssegling mellan Vindhem och Lustholmen i Härnösand, ca 28nm. 1971 skulle Anders, Åke och jag delta med Solingen. Vi saknade navigationshjälpmedel, men hade ett sjökort och en taktikkompass som var bakvänd för att kunna se vindskiften. När Torsten Nilsson såg kompassen skojade han med oss och funderade om vi inte hittar till Härnösand, men ack vad rätt han nästan fick.
Starten gick 10:00 på lördagen, det var många båtar på startlinjen, bla. vår farbror Torvald Denckert med sin A22:a Luffing S228, och Kjelle Berka med sin 30:a som båda ofta tampades på banan. Första etappen mot Åvikebukten gick som planerat och vi låg bra till, sen såg vi en dimma som rullade mot oss och som tillslut har omslöt oss helt och vi hörde endast ljudet från Svenskär, men även det försvann.
Vi trodde att vi var utanför Härnöns sydspets, men när vi hörde vågskvalp från både styrbord och babordssida insåg jag att vi var på väg in i södra sundet. Har våra konkurrenter hunnit före?, tävlings instinkten slog till, trots dimman lyckades vi vända kurs och kryssa runt Härnöns sydspets, så småningom hissade vi spinnakern. Medan Anders satt vid rodret passade jag och Åke på att koppla av under däck och lyssnade på Kersti Adams Ray och släckte törsten.
Anders ropade snart upp oss igen för att snabbt riva spinnakern och efter flera manöver och upp & nedtagningar rundade vi äntligen klubben där Izze Ramström låg med sin motorbåt och ropade att vi var första Soling. Vi ropade tillbaka – De andra båtarna då?, men vi fick inget svar i dimman, men vi fick 180° fel, då insåg vi att vår kompass är ju bakvänd och började segla inåt, förbi Lungö fyr mot Lustholmen.
Dagen gick mot kväll, vi seglade i mål på utsidan av Lustholmen 19.30, rundade ön och in mot hamnen Vi spanade i dimman efter tävlande båtar, men vi såg inte en endaste, vi var först i mål! På kajen väntade min blivande fru Gun-Mari som undrade vad vi har varit.
Nästa båt kom in 3 timmar senare, så regatta middagen fick vänta till 23 tiden men med saknad av flera gäster.
Senare fick vi höra att Torsten och Inga-Britt hamnade i Byviken. En del kom in med motor och andra hamnade i Härnösand. Torvald ledde före Kjelle, men när dimman lättade hade Kjelle tagit sig förbi.
I dimman hade båtarna vridit 180 °.
Ett av många seglarminnen av Erik Fromell
